Det är inte lätt att se sin älskade tyna väck.
I månader har jag sett henne bli tunnare och tunnare.
För andra ser hon troligtvis anskrämlig ut.
Men för mig är hon lika vacker som hon alltid varit.

Varje gång jag vaknar så är det första jag gör att se efter så hon andas.
När hennes bröstkorg lyfter sig, om än så lite, blir jag lugn och glad.
Det innebär ju faktiskt att vi tillsammans kan få ytterligare en dag.
En dag där jag kan se hennes kärlek till mig i två underbart blåa ögon.

Vi har inte missat att säga till varandra att “- jag älskar dig “.
Det har vi gjort sen den dagen vi blev ett kärlekspar.
Inte ångrar jag något vi gjort. Inte kan jag klandra min tvillingsjäl.
Det enda jag önskar och innerligt ber, är att hon skall slippa känna smärta.

Själv har jag hennes namn tatuerad i mitt hjärta…